Ikonen, lite tankar om dess ursprung

Ikon, ordet kommer från grekiskans εικων, (eikon) - "bild" är en tavla, ett religiöst motiv, oftast målad med äggtemperafärg på en träplatta, men även på till exempel väggaroch tak med mosaik eller fresker. De har historiskt varit kopplade till de ortodoxa kyrkorna och har ofta en prägel från sin speciella tradition. Traditionen har varit starkast i Ryssland och ner mot Balkan och Grekland. Den ursprungliga tanken var att de skulle få vara en jordisk representation av något med himmelsk anknytning, Jesus Kristus, Maria, änglar och helgon.

I Sverige uppmärksammas ikonerna allt mer och mer och från 1980-talet har de varit en naturlig del även i svensk kyrkotradition. Det är inte längre en ovanlig syn att möta en ikon i svenska kyrkor eller kapell och även kyrkliga traditioner som tidigare varit försiktiga med kyrklig utsmyckning har tagit till sig detta ”fönster mot himlen” som många valt att kalla dem. Många har gått kurser för att prova på att måla en ikon. Att måla en ikon innebär att man återger en redan målad förlaga, det vill säga, en ikon är oftast, men inte alltid, en reproduktion av en befintlig ikon. Som den mästare Djordje är så har han även kapacitet att skapa nya original. Hans ikonkors till Vadstena klosterkyrka, 178 cm högt, Sankta Ingrid för Skänningeanstalten, 65x100cm, samt en ikon av Sankt Martin till Sankt Martins kyrka i Linköping är verk som många har uttryckt beundran för och som dagligen samlar människor till andakt.

I Vadstena klosterkyrka kan man även se en Jesus-ikon, ”Pantokrator”, som är 80x100cm. Den köptes av en anonym köpare och skänktes till kyrkan efter att ha varit med under en serie TV-gudstjänster från klosterkyrkan påsken 2011. I Birgittamuseet nära kyrkan finns även en fresk av Djordje, ”Jesus på korset med Johannes och Maria”, 200x300cm.

I Vreta kloster kyrka finns två av Djordjes ikoner, invigda av biskop em Martin Lönnebo 2013.